Abner hade uppriktigt lagt fram sina erbjudanden och anbud till David, men hans bevekelsegrunder var låga och egennyttiga. I hopp om, att själv vinna utmärkelse, hade han hårdnackat satt sig upp mot den kung Gud förordnat. På grund av harm, sårad stolthet och lidelse, övergav han den sak, som han så länge hade understött, och gick över till David, vilken han hoppades skulle bekläda honom med det förnämsta ämbete han kunde förfoga över. Hade han lyckats i sin avsikt, skulle han genom sina talanger och sin äregirighet, sitt stora inflytande och sin brist på gudaktighet ha kunnat försätta Davids tron och folkets frid och välgång i fara.