Denna var en viktig fråga, och något, som påverkade församlingen i väldigt hög grad. Paulus och Barnabas bemötte detta omgående, och motsatte sig, att denna sak skulle introduceras hos hedningarna. Här mötte de motstånd från de troende judarna i Antiokia, som höll med dem från Judéen. Detta medförde mycket dryftande och innebar brist på samklang i församlingen, till dess menigheten i Antiokia, av fruktan för inbördes splittring genom mera diskussion om detta stridsämne, beslutade sig för, att sända Paulus och Barnabas, jämte de ansvariga i Antiokia, till Jerusalem, och lägga fram saken för apostlarna och de äldste. De skulle möta ombuden från olika församlingar, och dem, som hade kommit, för att delta vid de stundande, årliga högtiderna. Under tiden skulle all strid upphöra, tills ett slutligt beslut hade fattats av de ansvariga männen i församlingen. Detta beslut skulle accepteras av alla i de skilda församlingarna i hela landet.