Lärjungarna kunde inte tro att Kristus hade uppstått, men sprang ändå tillsammans med kvinnorna, som kommit med nyheten, till gravplatsen. De fann Jesu linnekläder och såg att han inte var där, men tvivlade på den goda nyheten att han hade uppstått från de döda. De vände hem och förundrade sig över vad de hade sett, och även över kvinnornas rapport. Maria valde att stanna kvar i närheten av graven. Hon funderade på vad hon hade sett och plågades av att hon kanske hade blivit bedragen. Hon kände att nya prövningar väntade henne. Sorgen kom över henne på nytt och hon brast ut i bitter gråt. Hon lutade sig åter igen in i graven, och fick då se två änglar i vita kläder. Den ene satt där Jesu huvud hade vilat, och den andre där hans fötter legat. De frågade henne ömt varför hon grät. Hon svarade: ” De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom” (Joh. 20:13).