Vi var förvirrade och besvikna, men avsade oss inte vår tro. Många klamrade sig fortfarande fast vid hoppet, att Jesus inte skulle skjuta upp Sitt anländande; Herrens Ord var säkert och kunde inte svikta. Vi kände, att vi hade gjort vår plikt, vi hade levt upp till vår dyrbara tro; vi var besvikna, men hade inte gjorts modlösa. Tidens tecken visade, att alltings slut var nära; vi måste vänta och hålla oss redo för Mästarens ankomst hela tiden. Vi måste vänta med hopp och tillit och inte försumma, att församlas till undervisning, uppmuntran och tröst, så att vårt ljus skulle stråla ut i världens mörker.