Genom Sin åskådningsundervisning till Sina lärjungar lärde Jesus dem, att Hans rike icke var ett världsligt rike, där alla kämpar om den främsta platsen; utan Han gav dem ödmjukhetens och självuppoffringens lärdomar med tanke på andra. Hans ödmjukelse bestod inte i, att sänka Sin egen karaktär och kvalifikationer, utan att ikläda Sig Själv det fallna mänskosläktet, för att resa upp och höja dem, jämte Honom, till ett högre liv. Men hur få är det inte, som ser något tilldragande i Kristi ödmjukelse! Världsligt sinnade personer strävar hela tiden efter, att upphöja sig själva över andra; men Jesus, Guds Son, ödmjukade Sig, för att lyfta upp människor. En sann Kristi lärjunge följer Hans (143) exempel. Jag skulle önska, att denna generations mödrar skulle förnimma eller bli varse heligheten i sitt uppdrag – och inte tävla med sina rika medmänniskor i utseende – utan att i stället försöka, att ära Gud med sina plikters trofasta utförande. Om de rätta grundsatserna rörande måttfullhet och nykterhet inpräntades i de unga, som skall forma och dana samhället, skulle det vara ringa behov av föreläsningar och satsningar på detta område. Karaktärsfasthet, moral och kontroll skulle vara förhärskande, och dessa sista dagars frestelser skulle gå att stå emot i Jesu kraft.