När vi söker efter ett passande språk, för att beskriva Guds kärlek, upptäcker vi, att ord är för tama, för svaga, allt för långt borta från ämnet, och så lägger vi våra skrivredskap från oss och säger: ”Nej, den kan inte beskrivas.” Vi kan endast göra som den älskade lärjungen och säga: ”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn”. [Första Johannesbrevet 3:1.] I ett försök, att beskriva denna kärlek, känner (180) vi oss som små barn, som försöker, att säga sina första ord. I stillhet tillber vi; för stillhet angående denna sak är den enda vältaligheten. Denna kärlek kan inte beskrivas på något språk. Den är Guds hemlighet i köttet, Gud i Kristus och det gudomliga i det mänskliga. Kristus nedböjd i ojämförlig ödmjukhet, så att Han i Sin upphöjelse till Guds tron också kan upphöja dem, som tror på Honom, till att sitta tillsammans med Honom på Hans tron. Alla, som blickar upp på Jesus i tro på, att såren och blåmärkena orsakade av synden skall läkas i Honom, kommer att bli helade.