Kristus tvingar inte människorna, men han drar dem till sig genom kärlek. Det enda tvång som Kristus använder är kärlekens tvång. När församlingen strävar efter världslig makt, bevisar det, att den har frånsagt sig Kristi makt, den gudomliga kärlekens dragande kraft. Hela detta problem ligger förborgat hos de enskilda medlemmarna i församlingen, och det är hos dem reformen måste börja. Jesus manar den dömande människan att först ta ut bjälken ur sitt eget öga, rena sitt hjärta från klander, bekänna och överge sin egen synd, och först när detta skett ägna en tanke åt att hjälpa andra till rätta. Och han säger: »Ty intet gott träd finnes, som bär dålig frukt, och lika litet finnes något dåligt träd, som bär god frukt.» — Luk. 6:43. Den klandrets anda som en människa kan behärskas av, är den onda frukt, som visar, att trädet är dåligt. Det hjälper inte att den människan söker uppbygga sig själv i egen rättfärdighet. Vad hon framför allt behöver är en radikal sinnesändring. Det är den erfarenheten hon måste ha, innan hon kan tillrättavisa andra, ty vad människans »hjärta är fullt av, det talar hennes mun». — Luk. 6:45.