Han kastade en blick in i framtiden och såg förbundsfolket kringspritt i alla länder, som vrakrester på en öde strand. Han visste, att det timliga straff, som snart skulle ramma stadens invånare, endast var den första klunken ur den vredesskål, som de skulle dricka till sista droppen vid den yttersta domen. Hans gudomliga medömkan och innerliga kärlek kom till uttryck i de sorgsna orden: ”Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.” Matteusevangeliet 23:37. Hade Du bara, som den högt gynnade nation Du är, tagit vara på den tid, då Du erbjöds frälsning och förstått, vad som tillhör Din frid! Jag har hållit rättfärdighetens ängel tillbaka och manat Dig till syndaånger, men förgäves. Det är inte bara tjänare, sändebud och profeter, som Du har avvisat och förkastat, utan Israels Helige, Din Återlösare. Om Du går under, är det Ditt eget fel. ”Men ni vill inte komma till mig för att få liv.” Johannesevangeliet 5:40.