De frälsta stämmer upp en sång, som fortsätter att genljuda under himlavalvet: ”’Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet’” (Uppenbarelseboken 7:10). Och änglar och serafer deltar i hyllningen. Efter det, att de frälsta har sett Satans makt och ondska, har de som aldrig förr förstått, att blott Kristus är mäktig att göra dem till segervinnare. I hela denna lysande skara finns det inte en, som ger sig själv äran för sin frälsning, det finns inte en, som tror, att frälsningen uppnåtts i kraft av egen makt och godhet. Det sägs ingenting om, vad de har uträttat och lidit, utan ämnet i varje sång och grundtonen i varje lovsång är, att frälsningen tillhör Gud och Lammet.