Naturens bok, med sin outtömliga skattkista innehållande variationsrik lärdom, låg uppslagen inför Johannes. Han anhöll om Guds favör, och den Helige Ande vilade över honom och tände i hans hjärta en glödande iver, att fullgöra det väldiga verket bestående i, att mana folket till syndaånger och till ett högre och heligare liv. Genom sitt undanskymda livs prövningar och svårigheter gjorde Johannes det möjligt för sig, att så grundligt styra alla sina kroppsliga och förnuftsmässiga krafter, att han förmådde att stå lika oberörd ibland människorna av de rådande omständigheterna, som klipporna och bergen i ödemarken, som hade omgett honom i trettio år (The Spirit of Prophecy, Band 2, s. 47).