Fiendens listiga angrepp används ofta med framgång mot dem som är nedslagna. När missmod hotar att överväldiga Kristi budbärare bör de komma till Gud med sina bekymmer och behov. Det var när himmelen var såsom koppar över Paulus som han, mer än vid andra tillfällen, förlitade sig på Gud. Mer än de flesta människor förstod han lidandets innebörd. Lyssna emellertid till hans triumferande rop då han, ansatt av frestelser och konflikter, kämpar vidare mot himmelen: "Ty vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet som väger översvinningen tungt och varar i evighet – åt oss som icke hava till ögonmärke de ting som synas, utan dem som icke synas." – 2 Kor. 4:17, 18. Paulus hade sin blick riktad mot det osynliga och eviga. Han förstod att han kämpade mot övernaturliga makter. Därför satte han sin förtröstan till Gud. Däri låg hans styrka. Det är genom att betrakta Honom som är osynlig, som kraft och vitalitet återvinns och de jordiska makternas inflytande över sinne och karaktär bryts.