Överallt omkring sig såg aposteln bevis på den flod som hade översvämmat jorden på grund av att dess invånare överträtt Guds lag. De väldiga klippblocken som slungats upp från havsdjupen och från jordens inre, när stora vattenmassor bröt fram ur jorden, påminde honom starkt om denna manifestation av Guds vrede. l rösten av många vatten, djup som ropade till djup kunde profeten känna igen Skaparens röst. Havet som piskades till raseri av de obarmhärtiga vindarna, blev för honom en bild av en vanärad Guds vrede. De väldiga vågorna som vräkte sig med fruktansvärd våldsamhet mot klipporna, vilka som av en osynlig hand hejdade deras framfart, vittnade om den Allsmäktiges allt behärskande makt. Å andra sidan insåg han hur svaga och okloka människorna var. De kunde egentligen bara jämföras med maskar som krälade på marken, men ändå var de högfärdiga i sin inbillade kunskap och makt. Därför förhärdade de sina sinnen mot världsalltets härskare, som om Gud vore deras jämlike. Klipporna påminde honom om Kristus, hans fasta klippa, hos vilken han kunde finna skydd for alla faror. Här, från det klippiga Patmos, hördes den landsförviste apostelns brinnande böner. Ur hans själ uppsteg en innerlig längtan efter Gud.