fariséerna hade fastställda bönetider. Var de då än befann sig, och ofta var det ute på gatan eller vid marknaden mitt i det brådskande människovimlet, började de med hög röst recitera sina böneramsor. Jesus sparade inte på kritiken mot denna slags gudstjänst som bara var ägnad att dra uppmärksamheten till dem själva. Men han fördömde inte offentlig bön. Själv bad han ju både med lärjungarna och inför de stora folkmassorna. Men det finns personliga böneämnen som inte hör till den offentliga bönen. Det visade han också. När vi har vår enskilda andaktsstund bör våra böner inte nå andras öron än vår bönhörande Gud. De är inte till för att stilla någons nyfikenhet.