Dessa främlingar fingo höra berättelsen om hans död från två klasser. De som hjälpte till att dräpa honom, framkommo med sina falska berättelser, och de som älskade honom, de vilka han hade botat och uppmuntrad, berättade den förskräckliga sanningen tillika med sin egen erfarenhet och de under, han hade gjort med dem. De lidande människor, som hade kommit med det hoppet, att Frälsaren skulle bota dem, överväldigades av sin missräkning. En stor sorg visade sig på gatorna och på templets förgård. De sjuke dogo, emedan Jesus av Nasaret icke var närvarande för att beröra och bota dem. Men rådfrågade läkare, men förgäves; ingen besatt den förmåga, som han, vilken låg död i Josefs grav. Lidande själar, som hade sett framåt till denna tid, och som icke hade något annat hopp om hjälp, sporde nu förgäves efter den läkare, de sökte.