Sedan den utomordentliga härligheten, som omgav det himmelska sändebudet, hade försvunnit från himmelen och från graven, vågade de romerske vakterna att upplysta sina huvuden och se sig omkring. De sågo, att den stora stenen framför ingången till graven var bortvältrad, och intagna av rädsla uppstodo de och funno, att Jesu kropp var borta och graven tom. Överväldigade av vad de hade hört och sett, lämnade de graven och skyndade sig så fort som möjligt till staden, medan de omtalade för var och en, som de mötte, de mörkvärdiga ting, som de hade bevittnat. Några av lärjungarna, som hade tillbragt hela natten utan att sova, lyssnade till den märkvärdiga berättelsen med hopp och fruktan om var andra. Emellertid avsändes ett bud till prästerna och rådsherrarna, och detta bebådade dem: Kristus, som Ni korsfästen, är uppstånden från de döde!