Den morgon, då Frälsaren uppstod från de döde, var den skönaste morgon, som någonsin uppgått för en fallen värld; men den var likväl icke mera betydelsefull för människan än den dag, på vilken han blev förhörd och korsfäst. Den himmelska härskaren förundrade sig icke över, att den som hade döden i sitt våld och hade liv i sig själv skulle uppvakna ur gravens sömn; men de förundrade sig över, att deras älskade anförare skulle då för upproriska människor.