Övertygad om att Guds avsikt på något sätt skulle uppfyllas för hans folk också i denna fruktansvärda straffdom, böjde sig Habackuk i lydnad för Jehovas uppenbarade vilja. ”Har inte du, HERRE, alltid varit till, du min Gud, min Helige?” utropade han. Eftersom hans tro räckte längre än till denna avskräckande syn om den omedelbara framtiden och han höll sig fast vid de rika löften, som uppenbarade Guds kärlek till hans tillitsfulla barn, tillade profeten: ”Vi skall inte dö!” Vers 12 Med denna trosförklaring överlämnade han sin, liksom varje troende israelits sak, i händerna på en medkännande Gud.