På så sätt blandades profetior om kommande straffdomar med löften om slutgiltig och härlig befrielse. De, som skulle välja att sluta fred med Gud och leva heligt mitt under det avfall som tagit överhand, skulle få kraft för varje frestelse och bli i stånd att vittna för honom med mäktig kraft. Under kommande århundraden skulle den befrielse som skulle äga rum för deras skull i ryktbarhet överträffa den, som ägde rum för Israels barns skull vid tiden för uttåget ur Egypten. HERREN förklarade för profeten, att dagar skulle komma, då ”man inte mer skall säga: ´Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land´, utan: ´Så sant HERREN lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem´. Så skall de få bo i sitt land.” Vers 7, 8 Sådana var de underbara profetior som uttalades av Jeremia under Juda rikes avslutande historia, när babylonierna kom till världsherravälde, och då de också förde sina belägrande arméer mot Sions murar.