När lovsången upphörde, berättade församlingens ledare Israels historia. De visade hur stor Guds godhet hade varit mot dem, men också hur stor deras otacksamhet hade varit. Därefter ingick hela församlingen en överenskommelse om att hålla alla Guds bud. De hade blivit straffade för sina synder. Nu erkände de att Gud hade handlat rättfärdigt med dem och lovade högtidligt att hålla hans lag. För att detta skulle bli ”ett fast förbund”, och bevaras i varaktig form, som ett minne av den förpliktelse de hade tagit på sig, skrevs det ut, och prästerna, leviterna och furstarna undertecknade det. Det skulle tjäna som en påminnelse om deras plikt och som barriär mot frestelse. Folket avlade en högtidlig ed ”att leva efter Guds lag, den som gavs genom Guds tjänare Mose, och att de skulle hålla fast vid och följa alla HERRENS, vår Herres, bud, lagar och stadgar.” Den ed de avlade vid det här tillfället innefattade ett löfte att inte ingå blandäktenskap med landets folk.