Vilken stor skillnad var det inte på Paulus’ sätt, att skriva till församlingen i Korint på och det, som han använde sig av mot galaterna! De förstnämnda tillrättavisade han milt och försiktigt; de sistnämnda med skoningslöst tadlande ord. Korintierna hade dukat under för frestelser. Bedragna på grund av listiga lärares spetsfundigheter, då dessa förkunnade villfarelser i sanningens dräkt, hade de blivit förvirrade och förvillade. Det krävdes försiktighet och tålamod, om det skulle gå, att lära dem, att skilja mellan det osanna och det sanna. Barskhet eller oklokt hastverk från Paulus’ sida skulle ha berövat honom hans inflytande över många av dem, som han längtade efter att hjälpa.