Din hustru drabbades av sjukdom och död. Din sorg var lika svår, som alla Dina övriga bekymmer. Du tryckte sorgen till bröstet, Du formligen älskade dess sällskap, och Du lät sinnet och tankarna själviskt kretsa kring Din sorg, och följden blev ohälsa. Sedan blev Din dotters bortgång förvisso ett hårt slag, men andra har gått igenom detsamma under mera prövande omständigheter. Du lät denna anfäktelse röva Din manlighet från Dig; Du uppehöll Dig vid den, Du talade om den, Du tyngde ned själen över en sak, som Du inte kunde göra något åt. Det var syndigt, att reagera på dessa dråpslag, såsom Du har gjort.