I forna dagar, då en konung reste genom de mindre besökta delarna av sitt rike, sändes en skara människor framför den kungliga vagnen, för att jämna till de branta ställena och fylla igen groparna, på det att konungen måtte kunna färdas i trygghet och utan hinder. Detta bruk använder profeten, för att belysa evangelii verk: ”Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas.” När Guds Ande med Sin underbara, väckande kraft vidrör själen, blir den mänskliga stoltheten förödmjukad. Världsliga nöjen samt världslig ställning och makt ter sig värdelösa. ”{T}ankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud”, bryts ned, och ”varje tanke” tas till fånga och görs ”till en lydig fånge hos Kristus” (Andra Korintierbrevet 10:5). Sedan blir ödmjukheten och den självuppoffrande kärleken, som är så litet värderade ibland människor, upphöjda som det enda av värde. Detta är evangelii verk – det evangelium, av vilket Johannes’ budskap utgjorde en del.