Judarna hade ända från barndomen blivit undervisade om Messias’ verk. Patriarkers och profeters inspirerade utsagor och den symboliska undervisning offertjänsten gav, hade varit deras egendom. Men de hade ej förstått ljuset, och nu fann de ingenting hos Jesus, som behagade dem. Men denne hövitsman, som var född i hedendom, uppfostrad i det kejserliga Roms avgudadyrkan, utbildad som soldat, till synes främmande för allt andligt liv på grund av uppfostran och miljö och fortfarande utstött på grund av den judiska fanatismen och genom sina egna landsmäns förakt för Israels folk – denne man förstod sanningen, som Abrahams barn var blinda för. Han dröjde inte, för att se, om judarna själva tog emot Den, som utgav Sig för att vara deras Messias. ”Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor”, lyste nu över honom. Han hade, ehuru han var långt borta, blivit varse Guds Sons härlighet.