Det är motivet, som bestämmer våra gärningars art och beskaffenhet, antingen de är vanhedrande, eller av högt moraliskt värde. För Gud är de skenbart stora ting, som varje människa uppmärksammar och varje tunga prisar, inte de mest dyrbara. De ringa plikterna, som utförs med glädje, de små gåvorna, som inte väcker någon uppmärksamhet och vilka för mänskliga ögon kan tyckas vara värdelösa, står ofta högst i värde hos Gud. Ett trofast och kärleksfullt hjärta är dyrbarare för Gud, än den mest storslagna gåva. Den fattiga änkan gav allt hon ägde till sitt livsuppehälle, för att kunna göra det lilla hon gjorde. Hon försakade sitt dagliga bröd, för att kunna ge dessa två skärvar för den sak hon älskade. Och hon gjorde det i tro, förvissad om, att hennes himmelske Fader inte skulle förgäta eller glömma bort hennes stora behov. Det var denna osjälviska anda och barnsliga tro, som framkallade Frälsarens berömmande ord.