Jag befann mig i ett stort hus där det fanns en talarstol som såg ut ungefär som de vi brukar ha i våra möteslokaler. På den stod många lampor som brann. Dessa lampor behövde en ständig tillförsel av olja, och ganska många av oss var upptagna med att hämta olja och att fylla på dem. Broder White och hans medarbetare var mycket upptagna, och jag la märke till att syster White hällde i mer olja än någon annan. Sedan gick broder White bort till en dörr som ledde till en lagerlokal där det fanns (598) många tunnor med olja. Han öppnade dörren och gick in, och syster White följde efter. Just då kom en grupp män med en stor mängd av något svart som såg ut som sot. De öste det över broder och syster White och täckte dem fullständigt med det. Jag kände mig mycket bekymrad och såg oroligt på, för att se hur detta skulle sluta. Jag kunde se broder och syster White som båda arbetade hårt för att befria sig från sotet. Efter att de kämpat länge blev de fria och steg fram lika strålande som någonsin tidigare, och de onda männen och sotet försvann. Därefter engagerade sig broder och syster White mer helhjärtat än någonsin i att förse lamporna med olja, men syster W gjorde fortfarande allra mest.