Jag såg, att dessa fruktansvärda ord särskilt gäller de förmögna som bekänner sig tro på sanningen för vår tid. Herren kallar dem att använda sina pengar för att föra hans verk framåt. De får tillfällen, men de blundar för Guds verks behov och klamrar sig fast vid sin jordiska skatt. Deras kärlek till världen är större än deras kärlek till sanningen, deras kärlek till sina medmänniskor eller deras kärlek till Gud. (175) Han ber om deras ägodelar, men de behåller själviskt och girigt vad de har. De ger litet då och då, för att döva sina samveten, men de har inte övervunnit sin kärlek till den här världen. De gör inga uppoffringar för Gud. Herren har rest upp andra, som värdesätter evigt liv och som kan känna och inse något av själens värde, och de har frikostigt använt sina pengar till att främja Guds verk. Verket håller på att avslutas och snart kommer de medel som tillhör dem som har behållit sina rikedomar, sina stora gårdar, sin boskap o.s.v. inte längre att behövas. Jag såg Herren vända sig mot sådana i vrede, i förbittring och upprepa dessa ord: ”Gå nu, ni som är rika.” Han har kallat, men ni ville inte lyssna. Kärlek till denna världen har överröstat honom. Nu behöver han er inte utan låter er gå och säger till er: ”Gå nu, ni som är rika.”