Vi var förvirrade och besvikna men vi gav inte upp vår tro. Många klamrade sig fortfarande fast vid hoppet om att Jesus inte skulle skjuta upp sin ankomst länge till. Herrens ord var säkert. Det kunde inte slå fel. Vi kände att vi hade gjort vår plikt. Vi hade levt upp till vår dyrbara tro. Vi var besvikna men inte modlösa. Tidens tecken tydde på att slutet på allting var nära. Vi måste vaka och hålla oss beredda inför Mästarens ankomst, när han än kom. Vi måste vänta med hopp och tillit och inte försumma att samlas tillsammans med varandra för att få undervisning, uppmuntran och tröst, så att vårt ljus skulle kunna lysa i världens mörker.