På sabbaten talade min man på förmiddagen och jag fortsatte i två timmar innan vi åt. Mötena tog paus några få ögonblick och jag åt litet mat och talade sedan en timme vid ett möte och frambar ett tydligt vittnesbörd för åtskilliga närvarande. Dessa vittnesbörd mottogs i allmänhet med ödmjukhet och tacksamhet. Jag kan emellertid inte säga att alla togs emot på det sättet.