(13) ”Min man skulle ta tid att göra det som han bedömer som möjligt för att bevara sin hälsa. Han tänkte att han måste kasta av de bördor och ansvarsuppgifter som låg på honom och lämna kontoret. Annars skulle han bli ett nervvrak. Jag fick se att när Herren skulle lösa honom från hans ställning, skulle han ge honom ett lika tydligt bevis på denna befrielse, som han hade gett honom när han lade denna arbetsbörda på honom. Men han har burit för många bördor och de som arbetar tillsammans med honom på kontoret och även hans bröder i tjänsten har villigt låtit honom bära dem. De har i allmänhet hållit sig undan från att bära bördor och har sympatiserat med dem som klagade på honom. Han lämnades ensam, böjd under den omilda kritiken, tills Gud försvarade sin egen sak. Om de hade tagit sin del av bördorna skulle min man ha fått lättnad.”