Föräldrar borde utöva den rätt som Herren har gett dem. Han anförtrodde åt dem de talenter, som Han önskade att de skulle använda till Hans ära. Barnen skulle inte bli ansvariga för föräldrarnas talenter. Medan föräldrarna har gott förstånd och god omdömesförmåga borde de under bön tänka över hur de skulle överlåta sina ägodelar. De borde ta den rätta sortens rådgivare till hjälp. De skulle be dem om råd, som erfarenhet av sanningen och kunskap om Guds vilja. Om de har barn som är prövade och kämpar mot fattigdom, borde de tänka på dem. Om de däremot har otroende barn med ett överflöd av denna världens goda och som tjänar världen, borde de tänka sig för. De begår en synd mot Mästaren, som har gjort dem till sina förvaltare, genom att placera medel i deras händer bara för att de är deras barn. Guds krav borde man inte ta lätt på.