Detsamma skedde när påbudet utfärdades att ingen annan gud än konungen fick tillbedjas. När Daniel, såsom hans sed var, tre gånger om dagen vände sig i bön till himmelens Gud, tilldrog han sig furstarnas och härskarnas uppmärksamhet. Han fick nu tillfälle att själv tala och visa vem den sanne Guden är och även förklara varför endast han skulle tillbedjas och varför det är vår plikt att ära och dyrka Honom. Daniels räddning ur lejongropen var ett annat bevis på att den som han tillbad var den sanne och levande Guden.