För en tid sedan tycktes jag, nattetid, befinna mig i ett möte, där verksamheten i Sydstaterna dryftades. En skara intelligenta färgade ställde frågor: ”Har Gud inget budskap till Söderns färgade? Har de inga själar att frälsa? Innefattas inte de i det nya förbundet? Om nu Herren snart skall komma, är det då inte dags att uträtta något för verksamhetsfältet i Södern? (224) Vi ifrågasätter inte”, sade man, ”behovet av missionsstationer i främmande länder. Dock ifrågasätter vi det riktiga i, att de som påstår sig äga den nuvarande sanningen, förbigår millioner människor i sitt eget land, varav många är lika okunniga som hedningarna. Hur kommer det sig, att så föga görs för de färgade i Södern, varav många är ovetande och utblottade, samt behöver bli lärda, att Kristus är deras Skapare och Förlossare? Hur skall de kunna tro på Honom, som de inte har hört talas om? Hur skall de kunna höra utan en förkunnare? Och hur skall någon kunna förkunna, med mindre vederbörande blir utskickad?