Det är inte motstånd från världen som utsätter oss för den största faran. Det är det onda som de som bekänner sig vara troende när i sina hjärtan som orsakar våra sorgligaste nederlag och starkast hämmar Guds saks framgång. Det finns inte något säkrare sätt att försvaga vår andlighet än att vi är avundsjuka, misstänksamma mot varandra, fulla av felfinnande och onda misstankar. ”Sådan ?vishet? kommer icke ned ovanifr?, utan ? av jorden och tillh? de ?sj?iska? m?niskorna, ja, de onda andarna. Ty d? avund och genstridighet r?a, d? r?er oordning och allt vad ont ?. Men den vishet, som kommer ovanifr?, ? f?st och fr?st ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmh?tighet och andra goda frukter, fri ifr? tvivel, fri ifr? skrymtan. Och r?tf?dighetens frukt kommer av en s?d i frid, dem till del, som h?la frid.·(Jak. 3:15-18.)