Nu stängde högmod och missunnsamhet dörren för ljuset. Om de rykten som herdarna och de vise männen förmedlade, vann tilltro, skulle prästernas och rabbinernas ställning bli föga avundsvärd. Det skulle motbevisa deras anspråk på att vara uttolkare av Guds sanning. Dessa högt utbildade lärare ville inte nedlåta sig till att ta emot undervisning av sådana som de kallade för avgudadyrkare. Det skulle inte kunna hända, sade de, att Gud hade gått förbi dem, för att meddela sig med okunniga herdar eller oomskurna främlingar. De bestämde sig för att visa sitt förakt för de rykten som oroade konung Herodes och hela Jerusalem. De ville inte ens resa till Betlehem för att se om det verkligen var så. De fick också folket att betrakta intresset för Jesus som fanatisk upphetsning. Här började vad som ledde till att fariséerna och prästerna förkastade Jesus. Från denna stund utvecklades deras högmod och egensinnighet till ett avgjort hat mot Frälsaren. Medan Gud var beredd att öppna dörren för de andra folken, stängde de judiska ledarna själva dörren för sig.