Då de såg tårarna och hörde Jesu stön, sade de, som stod där: ”’Se, hur han älskade honom!”’ Sedan viskade de sinsemellan: ”’Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha hindrat att Lasarus dog?”’ {Verserna 36, 37.} Jesus suckade inom Sig Själv över otron hos dem, som hade bekänt sin tro på Honom. De menade, att Hans tårar berodde på Hans kärlek till Lasarus, och att Han, som hade gjort sådana mäktiga gärningar, inte hade kunnat rädda Lasarus från döden. Tyngd av den blinda otroheten hos dem, som borde ha trott på Honom, närmade Jesus Sig graven och befallde med myndig stämma, att stenen skulle rullas bort. Människohänder var å sin sida skyldiga, att göra allt som var möjligt för dem att göra, och sedan skulle gudomlig kraft avsluta arbetet.