Jesus tittade på den förtrollande scenen framför Sig, och den stora skaran dämpade sina rop, förtrollade av denna plötsliga skönhetssynen. Alla ögon vändes instinktivt mot Frälsaren och förväntade sig, att se i Hans ansikte den beundran, som de själva kände. Men i stället för detta, såg de hur ett moln av sorg samlades över Hans ansikte. De blev förvånade och besvikna över, att se Frälsarens ögon fyllas med tårar och Hans kropp vagga fram och tillbaka som ett träd i stormen, medan ett ångestrop bröt ut från Hans darrande läppar, som från djupet av ett brustet hjärta. Vilken syn var detta för änglar att se! Deras älskade Befälhavare i tårar av vånda! Vilken syn var detta för den glada skaran, som hade åtföljt Honom med triumfrop och viftande av palmkvistar till krönet med utsikt över den härliga staden, där de med glädje hoppades, att Han skulle regera! Deras hurrarop tystnade nu, medan många tårar rann i sympati med den sorg, de inte kunde förstå.