På liknande sätt hade Petrus dryftat med sina bröder tidigare om Kornelius’ och hans vänners omvändelse, och sin gemenskap med dem. Den gången hade han berättat, hur den Helige Ande hade fallit över dem, och hade sagt: ”Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss, när vi hade kommit till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?’” {Kapitel 11:17.} Nu yttrade han med samma iver och kraft: ”Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?” {Kapitel 15:8-10.}