Enoks fromhet bestod inte av hänryckning, eller himmelska syner, utan den visade sig i utförandet av de dagliga plikterna. Han blev ingen eremit, som helt och hållet avskilde sig från människorna, ty han hade ett verk att utföra för Gud i världen. I familjen och i sitt umgänge med människorna, såsom make och far, vän och samhällsmedborgare, var han alltid Herrens trogne, ståndaktige tjänare.