Saul var i onåd hos Gud, men han var likväl ovillig att ödmjuka sig och göra bättring. Bristen på verklig fromhet sökte han att ersätta genom att visa nit för själva riterna kring gudstjänsten. Han var ej okunnig om det nederlag israeliterna fick lida, när Hofni och Pinehas bar Guds ark till lägret; men han beslöt likväl, att sända efter den heliga kistan och prästen, som ansvarade för den. Om han härigenom kunde inge folket hopp och mod, hoppades han, att åter kunna samla sin spridda här och tåga ut i strid mot filistéerna. Han ville nu reda sig utan Samuels närvaro och understöd samt sålunda befria sig från profetens oangenäma anmärkningar och förebråelser.