Ovilligt försatte prästerna sina fångar på fri fot efter att de hade låtit piska dem och förbjudit dem att inte mer tala i Jesu namn. ”Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull. Varje dag undervisade de i templet och hemma i husen och predikade det glada budskapet att Jesus är Messias” (Apg. 5:41, 42). På så sätt utbredde sig Guds ord. Lärjungarna vittnade med frimodighet om vad de sett och hört, och genom Jesu namn utförde de mäktiga underverk. Utan fruktan förebrådde de dem som så villigt hade krävt Guds Sons blod, när de fick tillåtelse att att ha makt över honom.