Min vägledare öppnade nu dörren och vi bägge gick ut. Han bjöd mig på nytt, att ta med mig alla sakerna, som jag hade lämnat utanför. Då detta var gjort, räckte han mig ett grön, hårt sammantvinnat snöre. Detta bad han mig, att lägga närmast hjärtat och då jag ville se Jesus, skulle jag ta fram det från bröstet och räcka ut det. Han rådde mig, att inte låta snöret ligga ihoprullat under någon längre tid, för att det inte skulle bli hoptrasslat och svårt att sträcka ut. Jag lade snöret intill hjärtat och (36) gick med glädje ned för den snäva trappan och prisade Herren samt berättade för alla, som jag mötte, var de kunde möta Jesus.