Behovet av en möteslokal där det nyligen har bildats en grupp troende människor, har framställts för mig som i ett panorama. Jag såg arbetare som höll på att bygga anspråkslösa hus för gudstjänster. De nya i tron hjälpte till med villiga händer och de som hade medel, hjälpte till med sina medel. I kyrkans bottenvåning, som låg över marken, inrättades en skola för barn och en lärare sändes dit för att överta ansvaret. Elevantalet i skolan var inte stort, men det var en lycklig start. Jag hörde barn och föräldrar sjunga: ”Om inte Herren bygger huset är arbetarnas möda förgäves.” ”Halleluja! Lova HERREN så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.” (Psalm 127:1; 146,1, 2)