Måtte varje lärare, som antar ansvaret för, att utbilda barn och unga, rannsaka sig själv och studera det här med orsak och verkan. Har Guds sanning tagit boning i min själ? Har den visdom, som kommer från Jesus Kristus, vilken är ”först och främst . . . ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda gärningar, opartisk och uppriktig”, berikat min karaktär? {Jakobsbrevet 3:17.} När jag verkar i den ansvarstyngda ställningen som undervisare, värnar jag då om principen, att: ”Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid”? {Vers 18.} Sanningen skall inte framhållas i praktiken, när vi känner att så är påkallat, utan den skall framhållas alltid och överallt.