Drinkaren äger förutsättningar för något bättre. Han är utrustad med anlag, med hvilka han skulle ära Gud och hjälpa sin nästa, men hans medmänniskor hafva lagt en snara för hans själ och begagnat sig af hans förnedring. De ha lefvat i öfverflöd, under det att de stackars plundrade offren lefvat i fattigdom och elände. Men Gud skall ställa den människa till ansvar, som bidrager till att påskynda drinkarens undergång. Den, som härskar i himmelen, har ej förlorat ur sikte dryckenskapens första orsak eller sista verkan. Den, som har omsorg om sparfvarna och kläder gräset på marken, skall ej förbise dem, som hafva blifvit skapade till hans egen afbild och köpta med hans eget blod, eller lämna deras rop obeaktadt. Gud lägger märke till all den ondska, som ständigt skapar elände och brott.