Det enda som skulle vara av värde för honom nu har han inte säkrat. Genom att leva för sig själv har han förkastat den gudomliga kärlek som skulle ha flödat ut i barmhärtighet till hans medmänniskor. Därmed har han avvisat livet. Ty Gud är kärlek, och kärlek är liv. Denne man har valt det jordiska snarare än det andliga, och med det jordiska måste han förgås. ”En människa, som mitt i sin härlighet är utan förstånd, är lik boskapen som förgås.” Psaltaren 49:21.