Paulus var en inspirerad apostel. De sanningar som han förkunnade för andra hade han fått ta emot "genom uppenbarelse". Gud avslöjade emellertid inte alltid sitt folks tillstånd på detta direkta sätt. I det här fallet hade de som var intresserade av den korintiska församlingens framgång och som hade sett det onda smyga sig in, lagt fram saken för aposteln. Genom de gudomliga uppenbarelser som han tidigare hade fått, kunde han nu bedöma den utveckling som skett. De som uppriktigt sökte upplysning tog emot hans budskap som Kristi förmaning, fastän Gud inte hade gett honom någon ny uppenbarelse för just detta tillfälle. Guds Ande hade visat honom de svårigheter och faror som skulle uppstå inom församlingarna. När denna onda utveckling kom till uttryck, visste aposteln vad det betydde. Han hade fått i uppdrag att försvara och skydda församlingen. Han skulle vaka över dess medlemmar som den som skall göra räkenskap inför Gud. Var det då inte följdriktigt och korrekt att han fäste avseende vid dessa rapporter om den anarki och de strider som rådde bland dem? Naturligtvis var detta i högsta grad riktigt. Den tillrättavisning han sände dem var därför i lika hög grad skriven under Guds Andes inspiration som något annat av hans brev.