Han levde som han lärde
Paulus var rädd för att han själv inte skulle kunna hålla måttet med hänsyn till vad han förkunnade för andra. Han visste att hans arbete för andra skulle vara förgäves, om han inte i sitt eget liv rättade sig efter de principer som han hyllade och förkunnade. Hans samtal, hans inflytande, hans bestämda föresats att avstå ifrån själviska njutningar måste visa, att hans religion inte bara var en bekännelse utan en daglig och levande förening med Gud. Detta var ett mål som han ständigt hade framför sig och ivrigt strävade efter att nå, nämligen "rättfärdigheten av Gud på grund av tro". (Fil. 3:9.)