Högst allvarligt är det ansvar som vilar på dem som kallas till att vara ledare i Guds församling på jorden. Under teokratins dagar, då Moses ensam försökte bära bördor, som var så tunga att han snart skulle ha blivit utsliten under dem, råddes han av Jetro att planera en klok fördelning av ansvaret. "Du må vara folkets målsman inför Gud", rådde Jetro, "och framlägga deras ärenden inför Gud. Och du må upplysa dem om stadgar och lagar och kungöra dem den väg de skola vandra och vad de skola göra." Jetro rådde vidare att män skulle utses att fungera som "föreståndare . . . över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio". Dessa skulle vara "dugande män som frukta Gud, pålitliga män som hata orätt vinning". "Dessa må alltid döma folket." Detta skulle befria Moses från det betungande ansvaret att ägna uppmärksamhet åt många mindre angelägenheter, som kunde behandlas på ett klokt sätt av helgade medarbetare.