Kristi förhållande till Sitt folk liknas vid en herdes till hjorden. Han såg Sina får, efter syndafallet, i ett beklagligt tillstånd, hotade av oundviklig undergång. Han lämnade Sin ära och härlighet i Faderns hus, för att bli herde, för att frälsa de eländiga, vilsegångna får, som var nära att omkomma. Hans inbjudande stämma ljöd, som kallade dem till fållan, en säker och lugn tillflyktsort från rövares händer; och tillika gömställe undan den brännande hettan, och ett skydd mot den dödliga stormen. Han hyser hela tiden omsorg om fårens bästa. Han styrker de svaga, ger näring åt de lidande, och tar upp hjordens lamm i Sina armar, och bär dem i Sin famn. Hans får älskar Honom. Han går framför Sina får och de hör Hans röst och följer Honom. ”Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.” Johannesevangeliet 10:5. Kristus säger: ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar jorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig”. Verserna 11-14.