Då Josef blev frestad till, att lämna dygdens stig, att överträda Guds lag och visa otrohet mot sin Herre, stod han bestämt emot, och hans svar till Potifars hustru är ett vittnesbörd om gudsfruktans förädlande kraft. Efter att nämnt sin herres stora tillit till honom, i det att han hade anförtrott sin egendom åt honom, utropade han: ”Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?’” Han vägrade, att låta sig övertalas till att lämna rättfärdighetens väg, och trampa på Guds lag, vare sig genom lockelser eller hot. Då han så anklagades och falskt beskylldes för en simpel förbrytelse, sjönk han inte ned i förtvivlan. I vissheten om sin oskuld, satte han sin lit till Gud. Och Gud, som dittills hade stöttat honom, övergav honom heller inte nu. Han bands med länkar och kastades i ett mörkt fängelse. Men Gud vände också denna olycka till välsignelse. Han gav honom nåd inför fängelsets föreståndare, och alla fångarna överlämnades snart i Josefs hand.